Nytt år. Nya möjligheter. Nya förutsättningar. Och en ny identidet.
Ut med det gamla, in med det nya.

Vi hörs..

Drömmen om en vit jul blev sann. Gånger två. Men nu är julhysterin ett minne blott och vardagsrutinerna börjar ta fart. Tidiga mornar och sena nätter. Tentaplugg varvas med kusinmys och svettiga timmar på gymmet. Och igår kväll frös jag på Ullevis läktare. Tillsammans med trettioentusenetthundrafyrtiofyra (!) andra människor. Mäktigt! En historisk rekordmatch. Och en kväll att väl värd minnas. Men, det satte sina spår.. För idag ligger jag nerbäddad i soffan och kollar på Astrid Lindgren-filmer. Dricker te som aldrig förr. Och knaprar alvedon. I hopp om att bli frisk på snabbare tid än jag blev sjuk. Över en natt med andra ord. Har inte tid att vara sjuk när det i dagarna stundas nyårsfirande i hufvudstaden. G o t t  N y t t Å r !!

Tiden räcker inte till. Hur mycket jag än försöker. Och önskar. Tidsbristen kväver mig. Orden räcker inte till. Inspirationen lyser med sin frånvaro. Jag har tappat förmågan att formulera mig. Energin räcker inte till. Motivationen bleknar. Vardagens måsten knockar mig. Men, jag mår bättre än på länge.

Tvåtusennio har varit ett händelserikt år. Ett jobbigt år. Men också ett lärorikt år. Ett år jag kommer minnas som början på ett nytt liv. Jag har kämpat för att ta mig framåt. Vägrat ge upp. Tagit några kliv uppåt. Har börjat hitta mig själv. Lära känna mig själv. Förstå mig på mig själv. Jag har blivit starkare. Fysiskt och psykiskt. Känner mig som en ny människa. Redo att ta emot ett nytt år. På mina villkor. Och i mitt tempo. More to come..

Den väg jag trampar fram på genom livet just nu är snårig och full med gropar. Vintermörkret ställer till det, och jag har förmågan att trassla in mig och falla handlöst framåt. Min inre trygghet blåser iväg utom räckhåll när jag tvingas släppa kontrollen och inte med säkerhet ved vad som egentligen står på dagens schema när klockan ringer. Det gör ont att gå i ovisshet och aldrig riktigt veta. Jag tvivlar på vem jag är. Vad jag tänker. Vad jag känner. Och vad jag vill. Jag behöver kontroll i vardagen för att hålla huvudet högt och ta mig framåt. Men jag börjar sakta tillåta mig själv att släppa kontrollen över det jag ändå inte kan kontrollera. Känslor. Och fokuserar på att kontrollera det jag faktiskt kan, och tillåts, styra över. Träning. Tentaplugg. Och vad jag gör på den lediga tid jag har.

Idag har jag haft en välförtjänt dag på hemmaplan. Utan krav och stress. Jag har samlat styrkan bland kurslitteratur och toner av Winnerbäck. En produktiv dag. Och ikväll skrev jag de första julkorten. Till mina nära och kära på andra sidan Atlanten. Tomten, jag önskar mig en flygbiljett. Saknaden outhärdlig.

Det finns inga ord som kan beskriva min frustation över dygnets för få timmar. Det finns inga ord som kan skildra mitt inre känslokaos. Det finns inga ord som kan förklara min otålighet. Det finns inga ord som kan redogöra för min träningsångest. Det finns inga ord som räcker till för att sätta ord på min dumhet för några dagar sen. Jag är förlåten, och jag lovar att jag aldrig mer ska säga sanningen till nån som saknar förmåga att förstå.

Ikväll hämtar jag orken nerbäddad i soffan. Tända ljus, choklad och en kopp Heta stunder.

De senaste dagarna har jag kämpat för att orka med vardagen. Jag har letat. Hittat en trygghet i mitt inre. Och det har gett resultat. Jag mår bra när jag ser mig själv i spegeln. Ett leende på läpparna. Jag vet att jag kan. Om jag vill. Envis till tusen. Sakta men säkert tar jag mig uppåt. Framåt. Och bakåt. Åt alla håll på samma gång. Förutom neråt.

Nu väntar en välbehövlig paus på hemmaplan i några dagar. Långhelg. Sovmorgon, träning, bio och hemmastudier står på schemat. Och ikväll driker jag ett glas rött, frossar i choklad och ringer ett samtal till en av världens bästa. Jag lever för kicken precis som du..

Hösten har bilvit en ond spiral. Sömnlösa nätter. Underkända träningsresultat. Orättvisa studieresultat. Brist på kvalitetstid - nära & kära, vardagslyx. Mina extremt höga krav på mig själv, och pressen utifrån, har blivit för tungt att axla. Jag orkar inte längre kämpa och hålla huvudet högt. Sträcka på mig och vara stark. Jag orkar inte längre låtsas att vardagen är lite färggladare än den gråskala som jag planlöst trampar runt i.  Jag orkar inte längre försöka. Prioritera, inspireras och leta efter motivationen. Jag orkar inte längre le åt ingenting. Hitta glädjen i det lilla. Jag orkar inte längre ... helt enkelt. Tiden räcker inte till. Dygnets timmar är för få. Marginalerna är inte på min sida. Ge mig en enkelbiljett till en solig plats, och jag lovar att hitta tillbaka.



Den här texten är inte uttömande som folk tror, utan det finns bakomliggande omständigheter som är den egentliga boven i dramat. TACK alla för ert stöd, det betyder mer än ni tror. All kärlek!

Eftermiddagskaffe. En stund att sitta ner och andas ut. Idag är jag ledig. Yrar runt i leggins och en oversize tröja. Håret står åt alla håll. Tvätta, städa och baka. Exprimentering som inte blev så lyckat. När kaffeglaset är tomt ska jag öppna kurslitteraturen. Aktiebolagsrätten. Läsa några timmar. Gräva ner mig i djupa diskussioner om bildspråket. Om tid finns. Och när mörkret faller gömmer jag mig i simhallen. En sista ansträngning innan helgen. För ikväll packar jag resväskan och imorn går tåget mot huvudstaden. Till en vän jag håller varmt om hjärtat. Miljöombyte för en helg. På schemat står ett besök på fotomässan, film, innebandy och samtal om livet. På åeterseende.

Ett mail tidigare idag vände upp och ner på tillvaron. Du har blivit reservantagen till kursen juridik för ekonomer som startar idag. Jag tar härmed tillbaka allt jag tidigare sagt om ledighet, för redan imorn sitter jag i föreläsningssalen igen. Har ett hemskt schema framför mig. De dagar jag har föreläsning. Vilket förvisso inte är så många. Och på de föreläsningsfria dagarna har jag sjuttioelva böcker att läsa, grupparbeten att skriva och två distanskurser att hinna med. Utöver den ordinarie vardagen. Önskar mig verkligen fler timmar på dygnet.

Ärligt talat så var jag inställd på, och hade sett fram emot, ett lugnare tempo under en tid. Halvfart. Ta dagen som den kommer. Kvalitetstid med vänner. Fokusera på träningen. Plugga ifatt på en kurs som kräver mer tid än jag har över. En resa västerut. Med lite planering så kanske det går. Kanske.

Jag har stressat runt som ett yrväder sen jag fick beskedet. Kollat upp kurslitteraturen. Tretusen kronor fattigare. Skrivit engelska arbete. Avbokat och ombokat inplanerade händelser. Jublat över studieresultat. Svurit över studieresultat. Och tänkt på någon. Försökt få struktur på veckorna fram till jul.

Träningsväskan är packad. En sväng till gymmet innan föreläsningarna - enda chansen att hinna träna framöver. Matlådan står i kylen. En bra bok ligger på sängbordet. God natt kära läsare. På återseende.

Dagarna springer iväg och rastlösheten fyller varje cell i min kropp. Jag vänder upp-och-ner på huset på jakt att hitta något. Något att göra. Efter en hektisk inledning av hösten med studier och enorma krav från mig själv, vet jag inte hur man är ledig. Att vara sysslolös får mig bara att klättra på väggarna. Men. Det är skönt med sovmorgon. Ingen klocka som ringer. Ta dagen som den kommer. Jag har tid över att träffa underbara vänner över en lunch eller en fika. Jag har tid att damma av kameran och knäppa lite kort. Med ledigheten kommer inspirationen. I helgen väntar svettiga pass på gymmet, kalas och allmänt chillande. Men mitt fokus ligger längre fram i tiden. More to come..

Jag dricker kaffe och äter choklad. Marabou Vinter - en smak av jul. Försöker hitta orden som beskriver. Känslor. Det är omöjligt utan att bli idiotförklarad. Fredagen den trettionde oktober. En kväll jag alltid kommer minnas  med blandande känslor. En konsert som var på väg att sluta på bästa tänkbara sätt. Något hände och det gick utför. Besvikelse. Men jag lämnade Lisebergshallen med ny energi och inspiration. Med ett rus i kroppen som inte går att beskriva. Jag kommer tillbaka..

Ledig. Ett ord som jag idag vänt fram och tillbaka, ut och in, för att förstå dess betydelse. Ja, ni hörde rätt. Jag är ledig! En ledighet på obestämd tid. Rastlösheten checkade in långt innan jag kom innanför dörren här hemma. Dagarna består härdanefter av en bortglömd frihet. Från morgon till kväll. Ingen klocka som ringer på morgonen och inga måsten med deadlines på min lista. Vad gör man när man är ledig? I brist på annat repeterade jag videolektionerna i visuell kommunikation. Har planlöst gått runt  i huset och letat efter något. Jag känner mig tom. Det är något som saknas. Har planerat in träningspass och bokat in lunchdejter med vänner i överflöd. Och imorn åker jag åter till Göteborg. Till en vän. Vi ska på Winnerbäck. Rastlösheten har jag tänkt lämna hemma. Kommer att ha tid över att fightas mot den senare. På åeterseende.

utanför mitt fönster..

De senaste veckorna har varit händelserika. Stressiga. Och intensiva. Humöret har åkt bergodalbana. Upp och ner. När det tar emot, biter jag ihop och kämpar lite extra. Tills det brister. I torsdags brast det totalt. Bryt ihop och kom igen. Och nu sitter jag här. På nätterna drömmer jag om semlor. På dagarna har jag craving för ris a´la malta. På kvällarna dricker jag glögg. Och idag drack jag första klunken julmust för i år. Obeskrivligt.

I höst går mycket min väg. Bra betyg i skolan. Bra resultat med träningen. Och så sent som idag blev jag erbjuden en tjänst som måhända är lite overkill för mitt eget bästa. Ska sova på saken. Och snart börjar allt det roliga. Winnerbäck. Stockholm. Skåneland. I nämnd ordning. Och kanske, kanske sätter jag mig på ett flyg västerut i december. Önsketänkande. På åeterseende.