Nytt år. Nya möjligheter. Nya förutsättningar. Och en ny identidet.
Ut med det gamla, in med det nya.

Vi hörs..

Drömmen om en vit jul blev sann. Gånger två. Men nu är julhysterin ett minne blott och vardagsrutinerna börjar ta fart. Tidiga mornar och sena nätter. Tentaplugg varvas med kusinmys och svettiga timmar på gymmet. Och igår kväll frös jag på Ullevis läktare. Tillsammans med trettioentusenetthundrafyrtiofyra (!) andra människor. Mäktigt! En historisk rekordmatch. Och en kväll att väl värd minnas. Men, det satte sina spår.. För idag ligger jag nerbäddad i soffan och kollar på Astrid Lindgren-filmer. Dricker te som aldrig förr. Och knaprar alvedon. I hopp om att bli frisk på snabbare tid än jag blev sjuk. Över en natt med andra ord. Har inte tid att vara sjuk när det i dagarna stundas nyårsfirande i hufvudstaden. G o t t  N y t t Å r !!

Den väg jag trampar fram på genom livet just nu är snårig och full med gropar. Vintermörkret ställer till det, och jag har förmågan att trassla in mig och falla handlöst framåt. Min inre trygghet blåser iväg utom räckhåll när jag tvingas släppa kontrollen och inte med säkerhet ved vad som egentligen står på dagens schema när klockan ringer. Det gör ont att gå i ovisshet och aldrig riktigt veta. Jag tvivlar på vem jag är. Vad jag tänker. Vad jag känner. Och vad jag vill. Jag behöver kontroll i vardagen för att hålla huvudet högt och ta mig framåt. Men jag börjar sakta tillåta mig själv att släppa kontrollen över det jag ändå inte kan kontrollera. Känslor. Och fokuserar på att kontrollera det jag faktiskt kan, och tillåts, styra över. Träning. Tentaplugg. Och vad jag gör på den lediga tid jag har.

Idag har jag haft en välförtjänt dag på hemmaplan. Utan krav och stress. Jag har samlat styrkan bland kurslitteratur och toner av Winnerbäck. En produktiv dag. Och ikväll skrev jag de första julkorten. Till mina nära och kära på andra sidan Atlanten. Tomten, jag önskar mig en flygbiljett. Saknaden outhärdlig.

De senaste dagarna har jag kämpat för att orka med vardagen. Jag har letat. Hittat en trygghet i mitt inre. Och det har gett resultat. Jag mår bra när jag ser mig själv i spegeln. Ett leende på läpparna. Jag vet att jag kan. Om jag vill. Envis till tusen. Sakta men säkert tar jag mig uppåt. Framåt. Och bakåt. Åt alla håll på samma gång. Förutom neråt.

Nu väntar en välbehövlig paus på hemmaplan i några dagar. Långhelg. Sovmorgon, träning, bio och hemmastudier står på schemat. Och ikväll driker jag ett glas rött, frossar i choklad och ringer ett samtal till en av världens bästa. Jag lever för kicken precis som du..

Eftermiddagskaffe. En stund att sitta ner och andas ut. Idag är jag ledig. Yrar runt i leggins och en oversize tröja. Håret står åt alla håll. Tvätta, städa och baka. Exprimentering som inte blev så lyckat. När kaffeglaset är tomt ska jag öppna kurslitteraturen. Aktiebolagsrätten. Läsa några timmar. Gräva ner mig i djupa diskussioner om bildspråket. Om tid finns. Och när mörkret faller gömmer jag mig i simhallen. En sista ansträngning innan helgen. För ikväll packar jag resväskan och imorn går tåget mot huvudstaden. Till en vän jag håller varmt om hjärtat. Miljöombyte för en helg. På schemat står ett besök på fotomässan, film, innebandy och samtal om livet. På åeterseende.

Ett mail tidigare idag vände upp och ner på tillvaron. Du har blivit reservantagen till kursen juridik för ekonomer som startar idag. Jag tar härmed tillbaka allt jag tidigare sagt om ledighet, för redan imorn sitter jag i föreläsningssalen igen. Har ett hemskt schema framför mig. De dagar jag har föreläsning. Vilket förvisso inte är så många. Och på de föreläsningsfria dagarna har jag sjuttioelva böcker att läsa, grupparbeten att skriva och två distanskurser att hinna med. Utöver den ordinarie vardagen. Önskar mig verkligen fler timmar på dygnet.

Ärligt talat så var jag inställd på, och hade sett fram emot, ett lugnare tempo under en tid. Halvfart. Ta dagen som den kommer. Kvalitetstid med vänner. Fokusera på träningen. Plugga ifatt på en kurs som kräver mer tid än jag har över. En resa västerut. Med lite planering så kanske det går. Kanske.

Jag har stressat runt som ett yrväder sen jag fick beskedet. Kollat upp kurslitteraturen. Tretusen kronor fattigare. Skrivit engelska arbete. Avbokat och ombokat inplanerade händelser. Jublat över studieresultat. Svurit över studieresultat. Och tänkt på någon. Försökt få struktur på veckorna fram till jul.

Träningsväskan är packad. En sväng till gymmet innan föreläsningarna - enda chansen att hinna träna framöver. Matlådan står i kylen. En bra bok ligger på sängbordet. God natt kära läsare. På återseende.

Dagarna springer iväg och rastlösheten fyller varje cell i min kropp. Jag vänder upp-och-ner på huset på jakt att hitta något. Något att göra. Efter en hektisk inledning av hösten med studier och enorma krav från mig själv, vet jag inte hur man är ledig. Att vara sysslolös får mig bara att klättra på väggarna. Men. Det är skönt med sovmorgon. Ingen klocka som ringer. Ta dagen som den kommer. Jag har tid över att träffa underbara vänner över en lunch eller en fika. Jag har tid att damma av kameran och knäppa lite kort. Med ledigheten kommer inspirationen. I helgen väntar svettiga pass på gymmet, kalas och allmänt chillande. Men mitt fokus ligger längre fram i tiden. More to come..

Jag dricker kaffe och äter choklad. Marabou Vinter - en smak av jul. Försöker hitta orden som beskriver. Känslor. Det är omöjligt utan att bli idiotförklarad. Fredagen den trettionde oktober. En kväll jag alltid kommer minnas  med blandande känslor. En konsert som var på väg att sluta på bästa tänkbara sätt. Något hände och det gick utför. Besvikelse. Men jag lämnade Lisebergshallen med ny energi och inspiration. Med ett rus i kroppen som inte går att beskriva. Jag kommer tillbaka..

Ledig. Ett ord som jag idag vänt fram och tillbaka, ut och in, för att förstå dess betydelse. Ja, ni hörde rätt. Jag är ledig! En ledighet på obestämd tid. Rastlösheten checkade in långt innan jag kom innanför dörren här hemma. Dagarna består härdanefter av en bortglömd frihet. Från morgon till kväll. Ingen klocka som ringer på morgonen och inga måsten med deadlines på min lista. Vad gör man när man är ledig? I brist på annat repeterade jag videolektionerna i visuell kommunikation. Har planlöst gått runt  i huset och letat efter något. Jag känner mig tom. Det är något som saknas. Har planerat in träningspass och bokat in lunchdejter med vänner i överflöd. Och imorn åker jag åter till Göteborg. Till en vän. Vi ska på Winnerbäck. Rastlösheten har jag tänkt lämna hemma. Kommer att ha tid över att fightas mot den senare. På åeterseende.

utanför mitt fönster..

De senaste veckorna har varit händelserika. Stressiga. Och intensiva. Humöret har åkt bergodalbana. Upp och ner. När det tar emot, biter jag ihop och kämpar lite extra. Tills det brister. I torsdags brast det totalt. Bryt ihop och kom igen. Och nu sitter jag här. På nätterna drömmer jag om semlor. På dagarna har jag craving för ris a´la malta. På kvällarna dricker jag glögg. Och idag drack jag första klunken julmust för i år. Obeskrivligt.

I höst går mycket min väg. Bra betyg i skolan. Bra resultat med träningen. Och så sent som idag blev jag erbjuden en tjänst som måhända är lite overkill för mitt eget bästa. Ska sova på saken. Och snart börjar allt det roliga. Winnerbäck. Stockholm. Skåneland. I nämnd ordning. Och kanske, kanske sätter jag mig på ett flyg västerut i december. Önsketänkande. På åeterseende.

Äntligen börjar rutinerna falla på plats igen. Fortfarande lite för sena kvällar och trögt att komma upp på morgonen. Men envishet brukar ge resultat. Tids nog. Nästa vecka står eftermiddags föreläsningar på schemat. Risk att skapa dåliga vanor. Självdiciplin. Kameran ligger fortfarande på hyllan och samlar damm. Tillsammans med träningsskorna. Men i helgen har jag en planerad fotografering. Och en fotoläxa att göra. Panorering. Kanske en fotopromenad  om vädret tillåter. En bildbomb att vänta. Och på måndag packar jag träningsväskan för första gången på två veckor. More to come..

Tisdag. En 'ledig' dag på hemmaplan. En chans att varva ner. Släppa taget. Winnerbäck på högsta volym. Igår var det seminarie. Gick över förväntan. Idag kom betyget. Väl godkänt. Bra start. Om två veckor är det tenta. Få föreläsningar och mycket ledig tid. Självdiciplin. Och idag har jag pratat med både sjukvårdsupplysningen och vårdcentralen. Fått klartecken att träna så mycket jag vill. Och orkar. Så länge jag inte har feber. Hosta orsakas av ett virus, som inte går att behandla. I värsta fall sitter den i upp till tre veckor. Eller mer. Kul. Så det va ett lugnande besked att jag får träna. Efter över en veckas vila har det börja det krypa i kroppen. Nu blir det kvällsmys - bok, en kopp te och tända ljus.

Tillbaks på ruta ett. De senaste dagarna har jag tappat kontrollen. Fokus. Glömt allt vad rutiner heter. Det har varit sovmorgon och sena nätter. Träningsskorna har legat orörda på hyllan. Har gått runt i pyjamas hela dagarna. Knappt varit utanför dörren. J a g H a r I n t e T i d A t t V a r a S j u k. Hostan vägrar ge med sig. Så träningsskorna får ligga orörda på hyllan några dagar till. Kanske en vecka. Men i övrigt ska vardagsrutinerna falla på plats igen. Ingen mera sovmorgon och inga fler sena nätter. Plugg istället för theOC-marathon. Samtidigt är jag rädd att höstdeprissionen har börjat komma på besök. Ångest. Svårt att andas. Vill fly. Den ska inte få bli långvarig, för jag har viktigare saker för mig i höst än att brottas med höstdeprissionen. Imorn har jag ett viktigt seminarie. Ångest. Vill vrida fram klockan. Ha det överstökat. Ledig på tisdag. En dag att rensa bort det som vart, och ta itu med vad som komma skall. Ikväll blir det bio. Flickan som lekte med elden. Har hört att den är väldigt rå. Brutal. Vem följer med och håller mig i handen?

På bättringsvägen. Efter över ett dygn med mestadels sömn är jag på benen. Skuttar runt till toner av Winnerbäck. Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen. Plockar upp. Öppnar fönster på vidgavel för att vädra ut sjukdomsbacillerna. Skruvar upp volymen. Har tappat bort mig fullständigt. Vet varken hit eller dit. Ut eller in. Upp eller ner. Försöker återta kontrollen. Om vardagen. Tuggar på ett päron. Mjukpepparkaka. Det enda jag får i mig.

I eftermiddag blir det lunch med en vän som jag inte träffat på länge. Och en sväng på stan. Jag behöver skor. Och leggins. Jag vill ha en ny klocka. Och lite annat. På listan för dagen står även några måsten. Krav från andra. Tar det i min egen takt. Får se vad kroppen orkar med.

Livet flyter på. Livsglädje. Framgångsreceptet är en väl vald balansgång mellan vardagsrutiner, träning och vardagslyx. Nyckeln är positivt tänkande och envishet. Jag vägrar ge mig. Jag har mitt mål, och jag ska dit. Förr eller senare. Att leva i nuet och uppskatta det lilla. Tacksamhet.

Igår drog innebandysäsongen igång. Och ikväll är det elitseriepremiär. Nu väntar många kvällar i valvet, framför datorn och framför tv:n. En sportnörds höjdpunkt. Ett tecken på att hösten är här på riktigt, och att vinten närmar sig med stormsteg. Alla årstider har sin charm, och dessa sporter bidrar till både höstens och vinterns speciella charm. More to come..

En dag på hemmaplan. Mitt i veckan. Vissa skulle kalla det ledighet. Men ordet ledig har försvunnit ur mitt ordförråd den här hösten. Det finns inget som heter ledighet. Inte för mig. Fast jag har unnat mig en rejäl dos vardagslyx. Sovmorgon. Frukost på sängen. theOC-marathon. Färska räkor och sparrissoppa till lunch. Muffins till kaffet. Ett besök hos frisören. Mellan varven har jag dock hunnit med några måsten. Plugga, städa och träna. Lätta steg på löpbandet. Det går framåt. Klappar mig själv på axeln och sträcker på ryggen. Är faktiskt lite stolt över mig själv.

Helgen försvann på tok för fort. Plugg, plugg och åter plugg. Kaffe hos farfar. Bus och mys med kusinen.  Skaldjursfrossa - kräftor, räkor och vin. Västkusten när den är som bäst. Lördagsgodis. theOC-marathon. Höstpromenad.

Idag började allvaret på riktigt. Uppstigning nollfem:nollnoll och en fyratimmars föreläsning. Sällsynt i schemat. På onsdag blir det en repris. Men jag är ledig på torsdag. Gäller att tänka positivt. Och mitt i all studiestress kör jag extra många träningspass. Fyra till antalet. Och bokar in kvalitetstid med vänner. Kameran ligger i tryggt förvar på hyllan. Samlar damm. För hur mycket jag än önskar, finns det varken energi eller inspiration till att vara kreativ. Fokuset finns på annat håll. Kanske på torsdag.. när jag är ledig.

En perfekt dag. Lugnt tempo. Och ett leende på läpparna. Föreläsning på förmiddagen. Tre timmar. Ledig eftermiddag. Jag älskar mitt schema, dagar som denna. Ett fönsterbord och en latte på Cappucino. Renskriva anteckningar. Spana in omgivningen, människorna. Ett halvdant pass på gymmet. Lagom svettigt. Bättre än inget. Ikväll vankas det fotbollslandskamp. Malta - Sverige. Uteservering och storbildstv i glada vänners lag lockar. Istället blir det myskläderna på och soffhäng. Ensam.