Går planlöst runt med kvalmig luft i bröstet
På bättringsvägen. Efter över ett dygn med mestadels sömn är jag på benen. Skuttar runt till toner av Winnerbäck. Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen. Plockar upp. Öppnar fönster på vidgavel för att vädra ut sjukdomsbacillerna. Skruvar upp volymen. Har tappat bort mig fullständigt. Vet varken hit eller dit. Ut eller in. Upp eller ner. Försöker återta kontrollen. Om vardagen. Tuggar på ett päron. Mjukpepparkaka. Det enda jag får i mig.
I eftermiddag blir det lunch med en vän som jag inte träffat på länge. Och en sväng på stan. Jag behöver skor. Och leggins. Jag vill ha en ny klocka. Och lite annat. På listan för dagen står även några måsten. Krav från andra. Tar det i min egen takt. Får se vad kroppen orkar med.
Härligt när bacillerna drar! Dom förtjänar ingen lång tid! Jag gillade Winnerbäcks senaste skivor som var mer stillsamma han är bäst så. Så på nya skivan gillar jag mest dom stillsamma låtarna. Lite besviken, kändes som ett steg tillbaka till JC-rocken annars.
Men gillar Jag fattar alltihop, Berätta hur du gör och Du som reser mig, iaf mest än! Får se vad som växer!