Efter en rejäl dos beslutsångest blev det tillslut en dag på stranden. Med världens bästa mostrar och världens sötaste och busigaste charmtroll, mina älskade kusiner. Jag ångrar mig inte. Och det ryktas om en heldag med dem imorn igen. Det ser jag fram emot. Kvalitetstid.

Jag fick en fråga om varför jag tänker (så mycket som jag gör). Och mitt spontana svar - livet är komplicerat. Jag är en tänkare. Har alltid tänkt mycket. Analyserat. Och kommer alltid att göra. That's me. Med åren har jag lärt mig att tygla tankarna, till viss del, innan de går för långt. Men inte alltid. Ibland blir det ohanterligt. Som nu. Sommaren har varit .. omtumlande. Utan att säga för mycket. Nu? Ackordväxling. Öva. Öva. Öva.