De senaste dagarna har jag kämpat för att orka med vardagen. Jag har letat. Hittat en trygghet i mitt inre. Och det har gett resultat. Jag mår bra när jag ser mig själv i spegeln. Ett leende på läpparna. Jag vet att jag kan. Om jag vill. Envis till tusen. Sakta men säkert tar jag mig uppåt. Framåt. Och bakåt. Åt alla håll på samma gång. Förutom neråt.

Nu väntar en välbehövlig paus på hemmaplan i några dagar. Långhelg. Sovmorgon, träning, bio och hemmastudier står på schemat. Och ikväll driker jag ett glas rött, frossar i choklad och ringer ett samtal till en av världens bästa. Jag lever för kicken precis som du..

Hösten har bilvit en ond spiral. Sömnlösa nätter. Underkända träningsresultat. Orättvisa studieresultat. Brist på kvalitetstid - nära & kära, vardagslyx. Mina extremt höga krav på mig själv, och pressen utifrån, har blivit för tungt att axla. Jag orkar inte längre kämpa och hålla huvudet högt. Sträcka på mig och vara stark. Jag orkar inte längre låtsas att vardagen är lite färggladare än den gråskala som jag planlöst trampar runt i.  Jag orkar inte längre försöka. Prioritera, inspireras och leta efter motivationen. Jag orkar inte längre le åt ingenting. Hitta glädjen i det lilla. Jag orkar inte längre ... helt enkelt. Tiden räcker inte till. Dygnets timmar är för få. Marginalerna är inte på min sida. Ge mig en enkelbiljett till en solig plats, och jag lovar att hitta tillbaka.



Den här texten är inte uttömande som folk tror, utan det finns bakomliggande omständigheter som är den egentliga boven i dramat. TACK alla för ert stöd, det betyder mer än ni tror. All kärlek!

Eftermiddagskaffe. En stund att sitta ner och andas ut. Idag är jag ledig. Yrar runt i leggins och en oversize tröja. Håret står åt alla håll. Tvätta, städa och baka. Exprimentering som inte blev så lyckat. När kaffeglaset är tomt ska jag öppna kurslitteraturen. Aktiebolagsrätten. Läsa några timmar. Gräva ner mig i djupa diskussioner om bildspråket. Om tid finns. Och när mörkret faller gömmer jag mig i simhallen. En sista ansträngning innan helgen. För ikväll packar jag resväskan och imorn går tåget mot huvudstaden. Till en vän jag håller varmt om hjärtat. Miljöombyte för en helg. På schemat står ett besök på fotomässan, film, innebandy och samtal om livet. På åeterseende.

Ett mail tidigare idag vände upp och ner på tillvaron. Du har blivit reservantagen till kursen juridik för ekonomer som startar idag. Jag tar härmed tillbaka allt jag tidigare sagt om ledighet, för redan imorn sitter jag i föreläsningssalen igen. Har ett hemskt schema framför mig. De dagar jag har föreläsning. Vilket förvisso inte är så många. Och på de föreläsningsfria dagarna har jag sjuttioelva böcker att läsa, grupparbeten att skriva och två distanskurser att hinna med. Utöver den ordinarie vardagen. Önskar mig verkligen fler timmar på dygnet.

Ärligt talat så var jag inställd på, och hade sett fram emot, ett lugnare tempo under en tid. Halvfart. Ta dagen som den kommer. Kvalitetstid med vänner. Fokusera på träningen. Plugga ifatt på en kurs som kräver mer tid än jag har över. En resa västerut. Med lite planering så kanske det går. Kanske.

Jag har stressat runt som ett yrväder sen jag fick beskedet. Kollat upp kurslitteraturen. Tretusen kronor fattigare. Skrivit engelska arbete. Avbokat och ombokat inplanerade händelser. Jublat över studieresultat. Svurit över studieresultat. Och tänkt på någon. Försökt få struktur på veckorna fram till jul.

Träningsväskan är packad. En sväng till gymmet innan föreläsningarna - enda chansen att hinna träna framöver. Matlådan står i kylen. En bra bok ligger på sängbordet. God natt kära läsare. På återseende.

Dagarna springer iväg och rastlösheten fyller varje cell i min kropp. Jag vänder upp-och-ner på huset på jakt att hitta något. Något att göra. Efter en hektisk inledning av hösten med studier och enorma krav från mig själv, vet jag inte hur man är ledig. Att vara sysslolös får mig bara att klättra på väggarna. Men. Det är skönt med sovmorgon. Ingen klocka som ringer. Ta dagen som den kommer. Jag har tid över att träffa underbara vänner över en lunch eller en fika. Jag har tid att damma av kameran och knäppa lite kort. Med ledigheten kommer inspirationen. I helgen väntar svettiga pass på gymmet, kalas och allmänt chillande. Men mitt fokus ligger längre fram i tiden. More to come..

Jag dricker kaffe och äter choklad. Marabou Vinter - en smak av jul. Försöker hitta orden som beskriver. Känslor. Det är omöjligt utan att bli idiotförklarad. Fredagen den trettionde oktober. En kväll jag alltid kommer minnas  med blandande känslor. En konsert som var på väg att sluta på bästa tänkbara sätt. Något hände och det gick utför. Besvikelse. Men jag lämnade Lisebergshallen med ny energi och inspiration. Med ett rus i kroppen som inte går att beskriva. Jag kommer tillbaka..